El Sokhna

Jag tar och delar upp detta arabiska besök i två inlägg, ett för hotellet vi bodde på och ett faktaspäckat för besöket i Kairo.

Det tog ca två timmar med buss från Kairos flygplats upp till El Sokhna och röda havet där vi bodde på det schweiziska hotellet Mövenpick. Vi kom på kvällen när allt var mörkt. Hotellet var upplyst och såg ut som ett stort Aladdinpalats! När vi tittade ut från rummsfönstren var det svårt att få en bild av omgivningen, man såg bara en en massa lampor i parken utanför och vad vi trodde var avlägsna städer.








När vi vaknade uppträdde dock en annan syn. Havet låg precis nedanför parken/trädgården och städerna vi sett upplysta var stora oljetankers som låg för ankar vid horisonten.
På andra sidan hotellet tornade stora berg upp sig, sandhögar som min käre far kallade dem.
Runt omkring låg privata villor, sommarhus för rika Kairobor, men hotellgästerna hade en egen strand där vi hängde största delen av dagarna.








Stranden var utbyggd med en pir där poolen var belägen samt restaurangen El Gizerah där vi åt lunch.
Första dagen när vi satt där och fikade kom något stort och vitt plötsligt uppskjutande ur vattnet en bit bort. Vi hade ingen aning om att vi skulle få se delfiner men de simmade glatt förbi kanske 50 meter bort.

Inne vid stranden simmade mindre grå fiskar runt och bara en bit ut fanns fantastiska korallrev med fiskar i alla möjliga former och färger. Vi hade med oss snorkelutrustning och eftersom vattnet var så salt och klart kunde man ligga och flyta i ytan och kolla på alla fiskarna. Vi hade med oss en undervattenskamera så jag hoppas kunna lägga upp fina bilder därifrån framöver! När tidvattnet var som lägst kunde man även se en massa små eremitkräfror som kröp runt på bottnen i sina snäckor.

Vattnet i poolen nådde ända upp till kanten och det var en sån häftig utsikt då det ser ut som bassängen övergår i havet.
















Frukost och kvällsmat var storslagna bufféer. På bilden frukostens alla brödval, de flesta av sorten som vi skulle kalla fikabröd. Kocken till vänster skulle även kunna vara pappas nya polare "Chefren".



Tack vare den extremsociala pappan blev vi bekanta med en mängd av hotellets originella personal. Hovmästaren kom och pratade med oss varje måltid och kallade tillslut mig hans fru nr 1, Kerstin fru nr 2 och Martin "my friend"